Jajjamen - ni hörde rätt!
08.30 imorse så var löparskorna knutna och jag gick med lätt trevande steg ut genom dörren och mötte morgon solen. Solen sken och det var en riktigt kanon morgon.
Då jag inte konditionstränat seriöst sedan fjolårets Vasalopp och lite sporadiskt i somras kände jag hur suget började krypa sig på, och med nån form av skräckblandad förtjusning stod jag där och tog sikte på första lyktstolpen.
" - Ja!! Pass på - då åker vi!"
gnuggade iväg mig ner mot Willys kände - ja, men så jävla dåligt går det ju inte.
vek av å tog varvet förbi kyrkan å kände väll att det där riktiga trycket kanske inte fanns där. Men ja, va fasen. Så dålig form kan man ju inte ha och bet i.
Efter att ha passerat gamla Ica, Max och storgatan vek jag upp bakom Stats. När jag kliver ut ur kurvan ser jag en ryggtavlan på en snygg brunett en pass 300meter framför och inser att mitt steg är några centimeter längre och börjar ta in lite.
" -Ja, va fasen - snöt mig i näven (även om det började krypa på lite mjölksyra) när jag klev på efter norrstrands-promenaden. Otränad och i mina tightaste craft löparbrallor och utan självinsikt om min ofysik lägger jag på en bra rem. Som ni vet så om man kommer från stan så är det lite lätt motlut den cirka 2 (eller vad det kan vara) km efter stranden å ganska rakt, så man ser ju ganska lång.
Närmar mig snabbt tjejen framför, kliver på. löper förbi å hälsar sådär avslappnat å härligt man borde kunna göra ( även fast jag nu inser att jag håller på explodera av mjölksyran som nu samlat sig i samtliga muskler under bröstkorgen).
Och vad är väll värre an nån som har de värsta löpar-outfitten men totalt utan fyskik. Ja, med all stolthet jag har höll jag upp ett bra steg fasten jag höll på att avlida. Bara lossas om att du har bra klipp i steget. För att inte avslöja min katastrofform var jag ju tvungen att hålla uppe tempt. Och då, "fan nästa rygg". Jävlar. Ingen avtagsväg. mm.. Nu är det bara vilja tänker jag. hosch. trampar på. Kommer ikapp å samma situation uppspelar sig.
och där, avstickar in till villa området. kom igen - tryck i nu sista 200meterna. Viker av - kollar bakom så ingen ser. Fake:ar en "skosnlöret måste fixas" paus. Oh, herre min gud. Vankar vidare mot skolan å ankars. Passerar Acusticum å ser spegelbilden i deras panorama fönster och skrattar lite åt mitt till synes oerhört stela steg. hehe..
Ja, efter en pass 40min i löpardojjerna klev jag in på 85:an.
Så, första passet e ju alltid jävligast. Skall nog försöka mig på ett nytt pass i morgon å kanske ta det lite lugnarare. :P
VI hörs
/Bärgarn´
Då jag inte konditionstränat seriöst sedan fjolårets Vasalopp och lite sporadiskt i somras kände jag hur suget började krypa sig på, och med nån form av skräckblandad förtjusning stod jag där och tog sikte på första lyktstolpen.
" - Ja!! Pass på - då åker vi!"
gnuggade iväg mig ner mot Willys kände - ja, men så jävla dåligt går det ju inte.
vek av å tog varvet förbi kyrkan å kände väll att det där riktiga trycket kanske inte fanns där. Men ja, va fasen. Så dålig form kan man ju inte ha och bet i.
Efter att ha passerat gamla Ica, Max och storgatan vek jag upp bakom Stats. När jag kliver ut ur kurvan ser jag en ryggtavlan på en snygg brunett en pass 300meter framför och inser att mitt steg är några centimeter längre och börjar ta in lite.
" -Ja, va fasen - snöt mig i näven (även om det började krypa på lite mjölksyra) när jag klev på efter norrstrands-promenaden. Otränad och i mina tightaste craft löparbrallor och utan självinsikt om min ofysik lägger jag på en bra rem. Som ni vet så om man kommer från stan så är det lite lätt motlut den cirka 2 (eller vad det kan vara) km efter stranden å ganska rakt, så man ser ju ganska lång.
Närmar mig snabbt tjejen framför, kliver på. löper förbi å hälsar sådär avslappnat å härligt man borde kunna göra ( även fast jag nu inser att jag håller på explodera av mjölksyran som nu samlat sig i samtliga muskler under bröstkorgen).
Och vad är väll värre an nån som har de värsta löpar-outfitten men totalt utan fyskik. Ja, med all stolthet jag har höll jag upp ett bra steg fasten jag höll på att avlida. Bara lossas om att du har bra klipp i steget. För att inte avslöja min katastrofform var jag ju tvungen att hålla uppe tempt. Och då, "fan nästa rygg". Jävlar. Ingen avtagsväg. mm.. Nu är det bara vilja tänker jag. hosch. trampar på. Kommer ikapp å samma situation uppspelar sig.
och där, avstickar in till villa området. kom igen - tryck i nu sista 200meterna. Viker av - kollar bakom så ingen ser. Fake:ar en "skosnlöret måste fixas" paus. Oh, herre min gud. Vankar vidare mot skolan å ankars. Passerar Acusticum å ser spegelbilden i deras panorama fönster och skrattar lite åt mitt till synes oerhört stela steg. hehe..
Ja, efter en pass 40min i löpardojjerna klev jag in på 85:an.
Så, första passet e ju alltid jävligast. Skall nog försöka mig på ett nytt pass i morgon å kanske ta det lite lugnarare. :P
VI hörs
/Bärgarn´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar